2018             

Top

--> Till första tur <--

Bamse är smutsig om nosen så det blir i tvätten innan det är dags med vilan.

Oj oj vilken sensommardag. Tisdag och jag hade ett kort ärende i Laholm så jag sadlade upp 10.30 och la mig på kurs på Autobahn i lagom tempo. När jag startade så visade det 17,5 grad och en timme sedan så stod det på 23 under en klarblå himmel med en måttlig sydlig bris. Rast o topp strax syd om Hallandsås innan jag fortsatte mot mitt mål. Vilken dag för när jag sen satte kurs mot Båstad så stod det och hoppade på 25 modiga grader. Tog vägen över åsen å sen ner mot Café utsikten innan jag la mig på kurs över vägen och ner i Båstad och ner i hamnen för en härlig paus med mitt goa kaffe. Här var det lugnt, stängt o fridfullt men badgäster fanns på stranden och de satt med sina vinare o baguetter och såg att ha det skönt, till och med någon badtyp vågade sig i.  Åkte upp och förbi o hälsade på Johan och där var fridfullt. Sen vidare ut till Kattvik o vidare upp mot övre Kattvik innan jag kom till grönsaksboden i Boarp o mitt naturliga "måste" shoppande. Funderade på att runda Falkvägen men kom fram till att ta detta vid ett senare tillfälle. Nu hade vinden ökat lite men det var gott hett och jag tänkte ta en lunch på Hallandsås, så sagt o gjort. När jag såg att dagens var stekfläsk o bruna bönor så var saken klar, men ack ack vilka smaklösa bruna bönor, fläsket var kanon men nä det var ingen höjdare. Kollade in en returväg typ innanvägen så jag tog gamla vägen över åsen o sen Munka Ljungby, Klippan, Ljungbyhed, Röstånga osv. Rullade in i garaget 17.15 efter en underbar dag "On Tour". Snabbt ombyte o ner till hamnen o lite RC segling avslutade denna dag.

Fredagen satte vi kurs mot Bormio och vi började sakteliga vår klättring uppför på den vackra vägen mot Davos som ju är ett finansiellt mecka för di rike och samtidigt en av Schweiz högst belägna städer, vi däremot vek av i första rondellen i Davos och började nu klättra upp över Flüela pass och högt var det med en imponerande utsikt. Konstaterade att passvägarna i CH är mycket rundare än i Italien men emellanåt brantare. Följde med lite av trafiken som ju gick ner i dalen på 1500 m där en av matarlederna kom från Österrike och en del kom via tunnel in till Lignano i Italien. Men det skulle inte vi inte, nä vårt mål var satt upp mot Stelvio passet och för att komma dit tar man o rundar tant Agdas utedass 2 gånger höger inne i en liiten by innan man överraskande skall stiga brant o tvärt upp mot Umbrail passet. Jösses o jösses, vi hade inga förväntningar på denna vägen men den tog oss alla med häpnad, vilken väg, vilka tornatos och utsikten skall vi inte tala om, magnifikt. Klättrade o klättrade och plötsligt såg man höga bergsspetsar torna upp sig i vår väg och på en av dom fanns en välkänd siluett av bergstornet ovanför Stelvio vi var nu endast några 100 m lägre än Stelvio passet när vi sakteliga rullade fram till det "röda-gula" huset i korsningen upp mot passet och plötsligt var vi i Italien. Knappa 2 km senare stod vi så uppe på Stelvio igen alla 4, solen stekte och det var strax under 20 grader och kändes inte tryckande precis. Vad gör man här, jo botaniserar i presentshopparna, kollar in folk, kollar in den vidunderliga utsikten och självklart äter en wurst med sauerkraut och en radler till det, bara för att det så skall vara. Tiden gick o vi var nöjda när vi vände tillbaka för att nu åka ner till Bormio och vi passade på att stanna på ett av de där fotografiska måste ställen med utsikt över den slingrande nedfartsvägen här på sydsidan, väl och kanske inte minst lika häftig som den mer beryktade norra nerfarten. Fortsatte nerför och blev väl omkörda av ett antal kamikaze piloter innan vi kom fram till vårt hotell i Bormio. Blev inkvarterade i detta gamla hus från anudazumal med en massa härlig mystik, dock blev det våning 6 alltså högst upp och det var hårt för en gammel man i dessa trappor. Allt uppvägdes sen av en underbar krog i botten plan och inte minst en bedårande restaurang som sedan fick föda oss. Men som tillägg skall sägas att inte så långt efter vår ankomst, ca 1 öl senare, öppnade himmeln sig med häftigt regn o åska som sen höll på nästan hela kvällen, hade vi väntat en halvtimme till på toppen hade vi säkerligen fått det redan där uppe.

Lördag och dags för vidare transport till Keerersee i Dolomiterna. Mulet, hög regnfaktor och allmänt ruffigt så vi tog det ända rätta beslutet att inte gena över Gavia passet utan ta den 5 mil längre sydliga vägen genom tunnlar innan vi satte kurs norröver via Passo Tonale och Passo Mendola mot Bolzano. Vi hade väl åkt knapp halvvägs när regnet satte igång och det gjorde att det blev lite trist men vi rullade på ner i dalar över pass, förbi vårt Romeno och passerade "gardinvägen" som är så spektakulär, men idag såg vi bara regndimma. Nere i Bolzano stod det o kokte av värme och regnet upphört för att en stund senare på väg uppför igen öka på och så fortsatte det fram till vårt Hotel Alpenrose. Vi fick checkat in på detta 4 stjärniga och överdådiga hotell som vi blivit ombokade på grund av något hänt på vårt egentliga hotell, vi kan bara tacka o ta emot. Parkerade i deras mc-garage med alla faciliteter för mc och då upptäckte jag att mina glasögon var borta, tappade jag dom här eller var det vid stoppet vid Romeno, jag vet inte var men som tur var behövs dom inte för att köra iallafall. En snabb dusch och sen ner i baren för vätskebalansens skull. Kvällens mat var en orgie i finess med en sju rätters meny om man orkade, vilket jag inte gjorde men det fanns dom som försökte, hi hi. Det blev en relativt tidig kväll trots öl o vin o grappa osv.

Söndag, måndag, tisdag fördrev vi med 5-6 timmar på hoj och körda alla närliggande pass som vi orkade och fick så många härliga vägar och synintryck att det räcker flera år. Utöver det så någon liten promenad, sittlift till topps, spa, gym för dom som orkade, bad och bastu o slappe i solstolarna och ett antal Aperol och inte att förglömma denna sju rätters meny som "förföljde" oss nästan varje dag förutom då dom hade grill abend med allt o jag menar allt man kan lägga på en grill o lite till. Vädret var oss nådigt och en 15-17 på nätterna och en 25 på dagarna och väl att märka var att vi bodde på 1500 meters höjd. Ja vi levde kungligt.

Onsdagen var avresedag och tidig uppstigning, samtidigt den dag vi skulle splitta oss då Janne o jag skulle till Österrike och Anneli o Hans skulle genom att ta en liten omväg för att så småningom rulla ner till Grado och medelhavet strax väster om Trieste. Varmt var det och vi hade tidigare insett att det skulle ta för lång tid att åka över Cortina då dags etappen var dryga 30 mil så vi gick rakt nordvart upp mot Brixen innan vi la oss på kurs österöver bort mot Lienz i Österrike vilket också skulle bli vår splittpoint, så några km före Lienz hade vi kramkalas och tackade varann för en härlig vecka. Janne och jag började med att sakteliga leta oss fram till väg 107 som skulle ta oss upp över Gross Glockner och i en av de första svängarna här fann vi ett bra lunchställe som gav oss "kraft" för vidare transport. Vi passerade Heiligenblut´s spetsiga kyrka som är ett landmärke här innan stigningen på allvar börjar efter betalstationen där dom numera tar betalt ordentligt, 26 pengar får anses i överkant men det kostar ju att underhålla systemet. Vägen är ju som alltid vacker och utsikten vidunderlig men en hel del trafik förtar lite av den där extra mc känslan. Ett stopp uppe på toppen men vi beslutade att inte åka de sista hundra meterna upp till motorcykel toppen Edelweiss spitze för så här dags började vi bli lite möra så vi körde nerför mot Zell am See och det är väl fel att säga att vi piskade kurvor precis även om Janne gärna ville. Ett vägarbete i Zell gjorde att jag valde den östra vägen runt sjön vilket innebar att vi passerade genom det ena semesterstället efter det andra och herre je med folk här var och värmen skall vi inte tala om den stod spikad klart över de 30. Saalfeld passerades och så återstod några få mil till Lofer och vårt pang hos Haus Eva-Marie. 17,30 Ankomna och välkomnades i vanlig stil av vår Stefan med en kall öl. Jodå vi var igenkända, bra eller dåligt vet i fanken men mest bra tror jag. Vi inkvarterades i suiten högst upp, en "sedvanlig" 3 rummare, ja jösses. Mer öl och sen en härlig middag i trädgården, med efterföljande rundtur och Aperol nere i Lofer.  Idag var vi trötta på riktigt så vi kvartade tidigt ( tror jag ).

Torsdag nu har vi varit utomlands en vecka och man börjar tänka på tyska, knepig känsla det där. Stefan undrade om vi ville följa med på en av hans rundor idag men eftersom vi tidigare hade bestämt att åka till Berchtesgaden och besöka Eagles nest så tackade vi nej. Solen gassade och det skulle bli varmt som attan så vi lämnade Lofer 9.30 och åkte mot Berchtesgaden och sen upp till parkeringen. Jodå här var folk men inte så överväldigandes som det skulle kunna vara. Vi hann precis med an bussavgång upp 11.05 och den bussturen går inte av för hackor, smalt kringligt brant och vilka stup innan bussen når den lilla lilla vändplatsen. Här skulle man direkt boka returbuss och vi satte 13.00 vilket skulle ge oss 90minuter där uppe. Sen dags med kö igen, nu för att ta hissen de sista 120 meterna upp till själva Granithuset, det gick relativt fort och så var vi då där uppe. Ett imponerande bygge som man verkligen kan förundras över att dom kunde bygga där. Vidunderlig utsikt hade vi i detta perfekta väder och vi strosade omkring och inmundigade lite historia. Det som mest förundrar är hur kan det vara att de allierade inte visste om detta huset förrän vid krigsslutet, det går ju inte att missa vid en överflygning eller visste dom redan då att det inte innehöll något strategiskt o framförallt att det inte fanns någon högt uppsatt placerad där. Iallafall så intogs det av 101-airborn 1945 och öppnades inte för lite mer beskådande förrän 1949 och sedan 1959 var det mer publikt, men ännu idag ser du inte en säger en skylt nere i byn som ger en fingervisning utan man hänvisar till Granithuset. Nedfärden lyckades vi få lite tidigare då vi då ansåg att vi var klara där. Väl nere så fortsatte vi runt berget på vägg 999 även kallad Rossfeld panoramastrasse, en mycket häftig betalväg som är värd varenda av de 4 euro den kostar. En wurst unt ein speckbrot blev vår lunch på ett av de två panorama imbiz som finns. Puh nu var det hett så vi beslutade för att inte ta några andra "omvägar" tillbaka till Lofer  så vi rullade utför och herr J önskade att jag kört fortare, men som jag sa kör om och lek då, men nä inte det. En tankning innan vi ankom till Lofer inför morgondagen och sen blev det stadstur i Lofer och en? Aperol igen naturligtvis. 3 rätters middagen på det sen hos Stefan gjorde att vi sen rullade upp på rummet.

Fredag avgång strax före 9.00 kurs norr mål Grunheide strax söder Hof i Tyskland en rejäl 38 mila tur med endast 2 mil motorväg planerad. Efter en vänstersväng bar det sen norröver och det tog inte lång tid innan vi inte såg några berg längre framåt utan dom försvann nu sakteliga i backspegeln och inte utan saknad måste jag säga. Även om syd Bayern är vackert o kuperat så blir det efter ett tag tämligen avslaget av vackra vyer. En lagom avvägd sväng inne i nån liten by nånstans fanns så vårt lunchställe. Vi hade inte mer än precis satt oss under träden när han däruppe bestämde att nu skall det tvättas. Det kom en rejäl skur men vi blev inbjudna att sitta under restaurangens största solparasoll tillsammans med byns lokala som talade en tysk rotvälska som jag inte fattade ett jota av, men lunch i form av en härlig "currywurst mit pommes" det fick vi och en god radler därtill. Efter en stund fick vi trots det lite snack med ett par som satt där och de visade efter en stund upp ett bildgalleri på en massa härliga o oförglömliga gamla sportvagnar som herrn hade restaurerat och nu ägde, inte konstigt då han tidigare jobbat för en av de italienska sportvagnstillverkarna ( kan ha varit Lamborghini i Bologna), iallafall visade han stolt upp sitt diplom på telefonen. men vilka bilar de hade nog ett värde av minst flera 100 mille sek. En mycket intressant stund minsann. Regnet upphörde och solen och värmen gjorde sig strax påminda igen när vi for fram genom landskapet. ca 16.30 ankom vi till vårt hotell som låg i byns utkant så nära ingenstans att man blev orolig. Vi lyckades iallafall få en öl eller två innan restaurangen skulle dra igång 17.00. Så runt 18.30 fick vi en god o väl tilltagen wienerschnitzel även om den inte såg ut som i Österrike precis så var den stor o go och med några fler öl innan för västen sa vi sen natti i vårt 30 gradiga rum, puh.

Lördag och vi hade bestämt att åka över Weimar och besöka Buchenwald innan vi sen la kurs mot vårt boende i Braunlage i Harz. Varm som fanken igen o inte moln på himmeln när Janne lotsade över goa vägar nordväst vart. Dryga 2 timmar efter start rullade vi in i Weimar och uppe på en rejäl höjd längre fram kunde man se ett stort torn som senare skulle visa sig att vara ett minnesmärke över KZ lägret och uppfört under DDR tiden men inte på lägrets plats utan någon km därifrån,  och detta hade tydligtvis med att göra med att Sovjet använde lägret fram till början av 50 talet för oliktänkande och tyska krigsfångar, så man kan ju undra egentligen vad var skillnaden. Väl på plats på det riktiga stället och en go kopp kaffe senare var det så dags att se oss omkring. Vi hade bestämt tidigare att inte gå igenom allt då det i så fall hade tagit hela dagen så vi fick skumma över det och sen finns ju mycket på nätet. Men det var och kändes allvarligt och det är ju en helvetisk historia som göms här och då skall vi ända minnas att detta var ett litet läger och inte de där gigantiska, men samma djävulstyg förgick även här som det så väl fanns minnen o berättelser om. Nä tvi fan. Två timmar senare hade vi fått nog av detta och av den nu ännu mer stickande värmen så vi sadlade upp för de sista 17 milen upp till Braunlage. Långt i fjärran började man kunna ana Harz områdets berg när vi åkte i och ur dalarna. Från igenstans så började det mörkna på från alla håll o kanter och med detta kom en vind som hette duga och som tryckte en enorm varmluft framför sig så när vi kom ner i en dal steg temperaturen på mätaren till 35,5 grader och just då under någon kilometer kändes det som att köra mc i en Finsk bastu, det var en märklig känsla. Snart sjönk dock temperaturen till mer modesta 27 och med det en doft av regn. Ett snabbt stopp och överslag för "hur blöt kan man bli", iallafall chansade vi en stund till bara för att i Harztor inse att vi inte klarade oss utan regn så vi svidare på regnjackorna och fortsatte och nu mötte vi mc-ister som var dyngsura eller som helt enkelt inte brydde sig o körde kortärmat, men regnade gjorde det och åskan gick ordentligt samtidigt som vi fick varningar på gps´n trafikinfo om mycket farlig väder o vägar i vårt område. Väl i Braunlage lyste solen så det var inte mycket vatten vi fick, men vi hörde sen att det varit helt kaos på östra sidan av Harz med 40 mm på kort tid. Incheckade o glada äntrade vi sen till vår hörna och gjorde ett antal avsmakningar på ölen innan och kollade "läget" innan vi letade oss vidare för mat. En god o trevlig kväll hade vi.

Söndag Sol o 30 grader. Vi hade letat boende si sådär 12-15 mil söder om Rostock och samtidigt bokat Rostock Gedser klockan 13 på måndagen så vi chansade på ett säkert kort o tog Pritzwalk för där hade dom ju Schnitzelkoma. Vi rullade nordvart över numer inte så roliga vägar men grönt och gött var det illafall i början innan doften av den torra stäppen nådde oss ju längre nordvart vi kom. Detta var ju egentligen endast en transportstäcka och inget vi hade någon förväntning på. Men efter ett antal umleitungs som gjorde vår kurs emellanåt mer spännande än vi tänkt började jag få små vredesutbrott på dessa erbarmliga tyskar som har så många umletungar och skickar en ut på omvägar till nåt som man inte har en aning om hur långt det är för dom har en ohejdad vana att aldrig skriva ut avstånden på sina vägskylar ute på landet. Iallafall så kom vi fram till Buchholtz/Pritzwalk runt 16 tiden och törstade efter öl. Jo då öl kunde vi få hur mycket vi ville men idag var det ruhetag i restaurangen så nån mat kunde vi inte få, ah men för faan vi som skulle grisa ner oss med en schnitzel hur kan man göra så. Efter någon öl då så kom vi fram till ja bara att släpa oss på mc in till Pritzwalk. Janne kom på ide´n om hämte pizza så sagt och gjort det fick det bli och vi åkte in och hämtade, sen satt vi på hotellets uteservering käkade hämte pizza och drack öl och fördrev tiden med skitsnack, ja trevligt det oxå men käket blev en antiklimax även om den var god.

Måndag Sol o 30 grader. Lämnade Pritzwalk efter en god frukost och hade gott om tid, men det ändrades snart då vi återigen skickades ut på en umletung på 4,5 mil, hum hum. Vi rullade in på platten 12,30 efter vi fått i oss en lunch o kaffe på macken vid Bordershop som vi inte! besökte. 13,00 gick färjan och 15,00 rullade vi av i Gedser och sen var det bara Dansk motorväg hem. 17.01 prick passerades högbrodelen på Öresundsbron och så var vi åter i landet lagom. Ett avsked o kram på Öresunds info parkering och sen rullade Janne o jag mot respektive hem. Solen den stekte på oss fortfarande och värmen som slog emot mig när jag öppnade dörren hemma var inte att leka med.

Slut på sommarens Alpsemester på motorcykel 2018 och som numera Anneli döpt till "Märkesjakten i Dolomiterna". Kan bara buga och bocka för en härlig tur som mina reskamrater förgyllt med skratt o upptåg och betygsättning på Aperol och öl och även lite kulturell verksamhet hann vi med.
Turistnäringen är verkligen på hugget där ute i Europa och servicenivåerna är vida överlägsen svensk surmulen standard.

Gänget

Larsson på väg upp mot Stelvio

Kort o lång på Gross Glockner

Hos Stefan i Lofer

Notering, de nya däcken har ett litet annat beteende i svängarna, känns som om de vill få hojen att svänga in mer i kurvan och var de första svängiga kilometrarna lite konstigt men jag vande mig fort. Tystare är dom iallafall fram, blir nog bra det här. Fabrikat Michelin Pilot Road trail 4. Senaste versionen PRT5 hade inte kommit i rätt dimension för fram hjulet än och det skall tydligtvis vara viktigt att man tar "trail" versionen till GS-GSA.
 

Saxat från mitt FB inlägg i Kryddan:
"Jag letar o skrapar för att hitta guldet som måste finnas nånstans på hojen efter den nu varit på service o även fått nya gummitrissor fram o bak, men nä finner inget. 
När jag lämnade in hos JE68 så fick jag reda på att det även skulle göras kampanjen på framdämparna, varvid jag svarade att den är gjord vid leverans för jag fick ju vänta 3 veckor för leverans. Svar, nä den är inte utförd för den är inte markerad o du har ju svarta manchetter på övre infästningen. 
Alltså jag väntade 3 veckor vid lev för att Probike skulle göra nåt som dom var ålagda o göra o sen inte utfört och inte informerat mig om att dom inte gjort. Där satte dom sin sin sista spik i mitt förtroende för Probike, fy fan så gör man inte. Men all heder åt JE68 som fixade allt på en gång, men så var det ju det där med Guldet, var fan är det"
 

notering

Passade på att göra initieringsrutinen för quickshiften och yes nu så fick jag till det med nedväxlingarna, fanns i handboken men jag fann det på nätet, skillnad blev det iallafall o det är viktigast.
 

Kvällen kom, het som fanken och jag fick tidigt en ide om en kvällstur till Skanör så runt sjudraget sadlade jag upp igen o la mig på snabbrulle sydvart och in på v100 och ut till ett minst sagt överbefolkat Skanör hamn. Päste runt en stund o kollade läget och alla båtarna som hade lite fest, inte utan att man saknar det där båtlivet lite och speciellt en sån här kväll med 24 grader, vindstilla och blå himmel, ljuvligt. Returen gick ner om p platsen på Falsterbo kanales västra sida där jag satt o grunnade en stund innan jag trocklade mig hemåt igen via småvägar. Lagom hemma strax före 22 lagom till en kopp kaffe och en lille en.
 

Fotograf Arne tog bilden på kaffedrickarna

En filmsnutt
 

Ja man kan väl inte försitta chansen när vädret var perfekt och tempen stod på modiga 21 grader så jag tog vänster höger vänster sydvart. Underbart men kanske inte det allra smartaste för när jag kom till Smyge var det 11 kalla grader som smög in från havet så det blev ett kort stopp där. Åkte lite till längs kusten innan jag ställde in gps-en på kurviga vägar o det fick jag upp över Skurup o Häckeberga där man kunde åka i ensamt majestät på dessa goa vägar. Naturen har fått lite fnatt nu efter snart 3 dagars värme så det växer så det knakar. Benstäckare i Häckeberga och här stod tempen på 22 grader igen, dejligt. Snirklade mig hemåt lagom för att slappa en stund innan årets premiärgrillning skull ske. Jag hade ju varit klok nog och plockat fram alla sommarattiraljerna på förmiddagen, tänk så klok.

botten e nådd

---> Till Top <----